Dag 1
7/10 2015
Resan till Kiel startade igår från Göteborg med Stena Germanica. Vi fick en kanon hytt, insides utan fönster med stege till överslafen. Stegpinnar som var ca 2cm i fyrkant. Klättrade ner för den mitt i natten med nakna fötter. Man fick spänna sig!! Det gjorde så djävla ont i hålfoten. Mandy sov förstås.
I övrigt var det en mycket bra överresa, en god räkmacka efter den härliga lunchen som vi fick av Göran o Birgitta innan vi åkte.
Frukost på färjan innan vi anlände till Kiel. Sedan bar det av i full fart mot Berlin. Efter 45 minuter så blev det tvärstopp på motorvägen, vägarbete samt en olycka. Det tog ca 2 timmar att åka 4km!! Vädret var OK, det ösregnade hela tiden. Framme i Berlin så var det fullt på den första ställplatsen (Berlin mitte). Så vi åkte tillbaka till Berlin Tegel där vi fick plats ock bokade upp oss för 2 dagar till det facila priset av 52 €. OK med tanke på att vi är i Berlin. Vi gick ner till Tegel centrum på kvällen för en bit mat, jag åt schnitzel och Mandy åt lever, kanongott!! Vi vandrade tillbaka till ställplatsen i mörkret och regnet, drack en kopp kaffe samt en liten Drambui??, gott var det iallafall. I morgon startar rundresan i Berlin.
8/10
Hela natten har det ösregnat och det fortsatte hela dagen! Men är man i Berlin så måste man ut och kolla sevärdheterna. Vi gick in till Tegel U-bahn och köpte en dagsbiljett och så åkte vi in till Berlin Mitte för att kolla på Checkpoint Charlie. Ett måste för turister i Berlin. Efter det så åkte vi ut till Stasis högkvarter. På U-bahn dit fanns det 2 lediga sittplatser, Mandy sprintade dit och fick arga grimascher från en annan kvinna på väg till samma mål. Mandy vann!
Väl framme vid Stasi-byggnaden fick vi köpa pensionärsbiljetter!! (han frågade om jag var 65, vad glad jag blev!!). Hursomhelst. Det var intressant att se hur många som jobbade hos Stasi samt vilka spionutrustningar man tog fram, t.ex en specialbyggd innerdörr med integrerat batteri, mikrofon och sändare för att kunna lyssna på folk. 1989 var det ca 95000 personer som jobbade där! Efter Stasi så blev det en resa till Brandenburger Tor och även en promenad till riksdagshuset med alla lagningar efter kulhålen.
Dags för fika (Öl med paj), betalningen med kontanter, man skulle ha extra för att acceptera betalkort. Jag bad om kvitto bara för att jävlas, servitrisen såg inte glad ut men det var jag!
Nästa grej vi kollade på var ett infocentrum som handlade om muren. Man hade sparat en del samt gjort i ordning en utsiktspunkt så man kunde se muren komplett med vakttorn och en så kallad Stalin gräsmatta, en slags spikmatta med vassa spikar som man placerat på utsidan av den innersta muren som eventuella flyktingar skulle hoppa över. Då landade man på denna spikmatta och det var ju inte så bra.
Nu var vi genomblöta efter allt regnet så vi tog U-bahn tillbaka till Tegel där vi åt en god pastamiddag med Italienskt vin och Italienskt öl. Vi behöver ju vänja oss vid detta. Mandys pasta var dock späckad med oliver så man tog tillbaka hennes rätt och kom tillbaka med en utan oliverna. När Mandy frågade den italienska kyparen hur man beställer pasta UTAN oliver i Italien sa han att ” I have no idea, I am from Kroatia!!”. Då var det dags för oss att gå tillbaka till husbilen och torka kläderna samt dricka lite svenskt kaffe.
9/10
Regnet har upphört på morgonen och vi gör oss klara för att köra vidare söderut. GPSen är ställd på en rutt som skall ta oss till Wittenberg samt vidare till Leipzig. Väl framme i Wittenberg så började det regna igen. Vi gjorde ett besök hos Emmas Cafe där vi tog en kopp kaffe, ett måste när man är i Wittenberg.
Ett besök i Martins(Luther) kyrka är också ett måste samt en promenad till platsen där han brände en massa dokument om den katolska kyrkan som han inte gillade. Man hade planterat en ek på den platsen som jag bara måste se!!
Fortsatte sedan resan mot Lepzig där vi var framme vid våran ställplats vid 5-tiden. Bra plats, 12 € inklusive 24tim WiFi. Trevlig gubbe som gav oss bra beskrivning och kartor över ställen att titta på i Leipzig imorgon. Mandy lagar middag idag så det blev en lugn hemmakväll framför datorn.
10/10
Morgonen startar med bra väder, lite dimmigt men efter en stund sken solen, mycket trevligare än Berlinregn. Vi tog tåget in till Leipzig, fick lite hjälp av en trevlig kille på stationen att köpa biljett. Gick av vid Markt stationen, nästan mitt i centrum av den gamla staden. Startade med en kopp ”Cortado” (spanskt kaffe med lite mjölk). Tyvärr så hade dom sötat det så Mandy gav inget tip till dom. Vi gick runt lite grand bland dom gamla och i en del fall mycket välbevarade husen. Vi skulle också handla lite, bl.a. ett par slippers att ha inne i husbilen. Sagt o gjort, in till en liten skoaffär där vi hittade vad vi ville ha. Vid kassan tog det stopp, man kunde inte betala så lite (ca 170kr) med kreditkort.Så vi tackade för oss och lämnade tofflorna på disken. Nästa affär vi var inne i köpte vi papperstallrikar etc. Mandy skulle även ha ett par tjocka sockar (gjorda i Norge). När vi skulle betala med kortet so protesterade man högt, det går inte att betala med detta kort. Varför?? Det är från utlandet!! Man accepterade bara kort från Tyskland!! Mandy lämnade tillbaka sockarna och betalade resten kontant, ca 6€. Tanten i kassan såg förolämpad ut.
OK, det gäller att gilla läget, i Tyskland betalar man INTE med kort!! Så jag undrar hur tyskarna gör utomlands, har dom kronor med sig??
Vi tog i alla fall tåget tillbaka till ställplatsen i Markkleeberg Nord för att fortsätta resan söderut. Vi stannade nästa gång i Zwickau för att kolla på Audimuseet och Auto Union bilarna. Intressant med Horsch, Audi och DKW’s förkrigsmodeller. Tyvärr fanns inga Trabant där så vi åkte till ett annat Museum där vi hittade dom.
Nästa etapp var mot Dachau där vi skall stanna till imorgon. Vi letade länge efter en ställplats och hittade slutligen en i Wolnzach, en liten by 40km norr om Munchen. Parkering, dusch samt toalett och ström ingår för 15€, kanonpris. Det blev sen middag idag så jag kompenserar med en Grand Marnier till kaffet istället!
11/10
En härlig dusch på morgonen i Hotellets fitnessrum satt fint innan vi fortsatte till Dachau. Det låg ganska nära vår ställplats så vi var där redan vid 11-tiden.
Jag hade varit här tidigare men för Mandy var det nytt så hon blev mycket berörd av hela lägerverksamheten, hur fångarna kom dit och behandlades.
Under kriget blev det bara värre för dom, man levde på 400 cal om dagen tills man dog! Det fanns även en gaskammare i krematoriet som dock aldrig användes. När lägret befriades fanns det 30000 fångar här varav några tusen dog strax efter befrielsen pga det dåliga skick som man befann sig i.
Det var skönt att få åka vidare till nästa resmål, Salzburg i Österrike. Vi stannade dock på den Tyska sidan där det fanns en ställplats i Freilassing. I morgon skall vi ta tåget över gränsen och besöka Salzburg.
12/10
Vi gick till Hauptbahnhof i Freilassing, ca 1km från våran ställplats. Fullt av poliser, hur visste dom att vi var där?? Förklaringen fick vi i Salzburg, vid deras järnvägsstation där det var fullt av flyktingar, tält och toaletter (med arabiska instruktioner). Det tog endast 12 minuter mellan Freilassing och Salzburg med tåget och man märkte inget av gränsen mer än flyktingar högt o lågt.
Hursomhelst, vi köpte en hoponhopoff biljett i Salzburg och hoppade av bussen i gamla staden. Helt otroligt hur husen byggda på 13 och 14 hundratalet såg ut med tanke på hur vi byggde våra trähyddor på den tiden. Tog en Cappuchino i solen på ett av torgen innan vi gick upp till slottet (sparade 22€ på att inte ta linbanan) Tyvärr så kom vi inte in på slottet utan att betala 20€ ( efter våran promenad på ca 30 minuter) och eftersom jag av princip vägrar att erkänna mig lurad så gick vi ner igen! Gött väder var det ialla fall. Vi hoppade på bussen igen och efter rundturen så gick vi till en restaurang för att äta en bit mat. Jag testade naturligtvis Wienerschnitzel, mycket gott!!
Vi fick rusa tillbaka till tåget till stationen för att inte missa 5-tåget till Freilassing. På kvällen förberedde vi oss för morgondagens etapp som skulle bli resan över Grossglockner.
13/10
Otursdag i Spanien sa Mandy. OK men idag skall vi köra över det högsta bergspasset i Europa (tror jag). Bra väder i alperna. Vi passerar Zell am See och kör vidare uppför Grossglocknervägen. Betalväg förstås det kostar ca 30€ att köra upp till Grossglockner. En härlig resa, Mandy hissnar och vägrar titta ut. Det går bra med körningen hela vägen upp till ca 2500m.
Vi gjorde en extra tur upp till Edelweisstoppen, strax över 2500m. Man fick inte köra upp tyngre fordon än 3,5 ton på vägen som var stensatt med knott! Jag fick stanna en gång vid ett möte och det var tungt att starta igen.
Tyvärr så var toppen häruppe insvept i moln så det var ingen utsikt alls. Vi startar nerfärden, först tillbaka till Grossglocknervägen och vidare ner mot Lienz.
Nerfärden var inte lika kul, det var dimmigt och började regna. 2 grader varmt vid toppen och nere vid Lienz var det ca 8 grader. Våran camping ligger på ca 700m öh. Bra camping, fina duschar och toaletter. Vi passar på att tvätta i brygghuset (läs slänga in kläder i tvättmaskin). Så nu har vi fullt med våta kläder i husbilen, hoppas det är torrt tills imorron. Mandy bjuder på middag idag, hemlagad fisksoppa, kalas!!
14/10
Startar dagen med en härlig dusch. Det ösregnar ute så jag blir våt även efter duschen när allt skall tömmas, Wc tank, gråvatten etc. Vi kommer iväg från campingen i Lienz vid 10-tiden, med siktet ställt på Punta Sabbioni nära Venedig. Resan går bra trots ösregn mest hela tiden. Vi tar vägen över ett pass som heter Plöckenpass. Det var nästan värre än Grossglockner. Smal väg och kurvor som korsade varandra. Högst upp i passet låg gränsen till Italien och där står en skylt som säger att lastbilar längre än si och så många meter måste vända om.
Hur kul är det?? Nerför passet var värre än uppför så jag förstår skylten på toppen. Det var härliga höstfärger på alla träden som kantade vägen hela vägen ner och i botten på dalen så vart dom gröna igen Vi körde icke betalvägar hela vägen till Punta Sabbioni, in och ut genom alla samhällen, förbi Udine och vidare genom Pordenone. Vi var framme vid campingen Al Bateo vid fyratiden. Kollade lite när båtarna till Venedig gick och åt sedan en god middag (Gnochi med krabbor) hos Al Bacaro. Tillbaka till husbilen vid niotiden för lite internet, kaffe och Grand Marnier!
15/10
Ösregn hela natten, på morgonen lugnar det sig lite grand. Vi tar regnkläder och traskar iväg till färjan från Punta Sabbioni till Markusplatsen. Det ljusnar något under resan och när vi närmar oss Venedig så är det uppehåll och man kan se lite blå himmel. Man kan se en massa folk promenera längs med husväggarna??
Svaret fick vi när vi kom fram, översvämning! Det låg spångar överallt där folk gick och trängdes. Det fanns också en hel del som vadade i vattnet med färgglada stövlar? På sig. Det var ett slags engångsstövlar som gick upp till knäna och dom såldes i vartenda marknadsstånd, 10€ paret. Såklart vi köpte dom och sen vadade vi ut på Markusplatsen som var tämligen öde. Alla gick och smög sig utefter husen och på dom spångar som var utlagda.
I övrigt var Venedig sig likt, överallt mycket folk som strosade inne bland gränderna(dom som var torra). Vi åt en lunch på en restaurang och då hade solen kommit fram, himlen var klarblå. Efter lunch så gick vi till Grand kanal och tåg färja nr 1 som gick längs hela kanalen upp till Venedigs järnvägsstation. Det var en bra tripp som visade många av Venedigs både bättre och sämre bevarade hus. Vi gick sedan tillbaka via Rialto bron till Markusplatsen. Stövlarna åkte av förstås under vår promenad och när vi kom till Markusplatsen så var den helt tom på vatten men full med folk! Allt vattnet hade sjunkit undan och men kunde se kanalkanten igen. Det var åtminstone 1m lägre vatten, helt fantastiskt. Det började bli kväll och efter en dålig och dyr middag (50kr för bröd som vi inte åt) så tog vi färjan till campingen igen. I morgon planerar vi att lämna campingen men innan dess skall vi besöka öarna Burano och Murano, får se hur vädret blir.
16/10
Ösregn hela natten!! Tar det lugnt på morgonen, det fortsätter att regna. Kl 10 avtar det lite så vi beslutar oss för att lämna campingen och parkera utanför färjorna så vi kan åka till öarna Murano och Burano. När vi bordar färjan till Burano kl 11 så har det slutat regna och solen börjar titta fram. Framme i Burano har vi ca 20min innan färjan till Murano kommer. Vi ser inte så mycket utav Buranu nu, hoppas kunna stanna till på tillbakaresan från Murano. Färjan till Murano tar ca 30-40 minuter och ön ligger ganska nära Venedig, från baksidan räknat.
Murano är Venedigs glastillverkare och man gör fantastiska glas, färgglada blommor, statyer, allt vad man kan tänka sig. Staden på ön är annorlunda mot Venedig, låga färgglada hus med en kanal som delar ön. Vattenståndet är högt när vi kommer dit, över kanalkanten. Efter att ha strosat runt i två timmar så kollar vi på färjorna tillbaka till Punta Sabbione där vi parkerade bilen. Bästa vägen dit går via Burano ön så vi tar den färjan. Det är ett byte till en annan färja på Burano så vi går in till Burano byn medan vi väntar på våran färja.
Det var ett bra val för denna byn är mycket mer sevärd än Murano, härligt pastellfärgade hus och gränder med konstverk målade på väggarna. Efter två timmar så återvänder vi till färjeläget och fortsätter tillbaka till Sabbotino. Bilen står kvar på parkeringen, vi har programmerat GPSen till ett ställe som heter Ferrara ca 20 mil in åt landet. Det finns en ställplats där som vi tänker övernatta vid. Vi är framme vid 8.30 tiden på kvällen, 6€ kostar parkeringen. En snabb middag som inte jag lagar och sedan är det dags för sängen!!
17/10
Inget regn på natten! Ingen värme påslagen!! Det börjar likna något!! Ferrara är en medeltida stad med ringmur och slott och allt vad man kan begära som turist så vi måste bara gå in och kolla på detta. Kaffe på torget utanför borgen, besök på marknaden, provsmakning av vin, (köpte en flaska),rundvandring i gamla staden och runt stadsmuren och sedan tillbaka till husbilen.
Programmering av nästa resmål som är en by i Chianti distriktet där vi planerar att provsmaka alla deras 144 olika vinsorter. Resan dit gick via Bologna och Florens. Det tog lite tid eftersom GPSen är ställd på icke betalvägar vilket är detsamma som att köra över alla berg och ner i alla dalar som man kan hitta på kartan. Man ser i alla fall Italien på detta viset! Stannade på en trattoria?? och drack en Cappochino, den billigaste hittills sen vi kom till Italien. Vi var framme vid Greve in Chianti vid 6-tiden då jag snurrade på stolen och beställde en GT. Märk väl att vädret fortfarande var bra!!
18/10
Uppe med tuppen, solen sken och nu skall vi utforska byn. Hade tänkt oss en snabb promenad för att kolla när museet var öppet och ev. ta en cappuccino på ett mysigt Italienskt cafe. Vi hittade ett morgonöppet ställe där vi beställde vårat kaffe men grabben som hade stället övertalade oss att även köpa varsin ost o skink sandwich. Cappuccino kom in snabbt men sedan… vi zippade på vårat kaffe och efter en 20minuter så kom det in några söta pajer med sylt och något chokladliknande. Mannen muttrade något med att vi behövde en riktig frukost, så vi tog några tuggor och fortsatte vänta på våra sandwichar.. efter ytterligare 10min så var kaffet kallt och urdrucket och 5min senare kom mackorna in. Det var det värsta vi någonsin smakat, segt som tuggumi, kletig halvljummen ost med något rosa i mitten. Så efter några tuggor betalade vi våra 12€ och gick vidare.
Vi hittade museet och gissa vad?? jo just det, tyvärr var museet stängt pga renovering i några månader så det var droppen, vi beslutade att gå tillbaka till husbilen och åka vidare. Men nöden har ingen lag, åtminstone för mig så vi följde skyltat till närmaste toalett. Efter besöket så gick vi tillbaka och då fick vi se en vinkällare som redan hade öppnat. Sagt o gjort, vi gick ner och det var verkligen en syn.
Man hade över 150 olika viner som man kunde testa, man köpte ett kort och laddade med pengar och sedan gick man runt till olika stationer som automatiskt fyllde glasen med så mycket som man hade bestämt. För 10€ lyckades vi testa 6 olika sorter chianti, mycket goda viner. Vi köpte några flaskor och sedan gick vi tillbaka till bilen för vidare resa till en vingård som förekom i en James Bond film där man hade ett rom med golv ock väggar av glas som stack ut över vinkällaren. För endast 20€ så kunde man få en visning därinne, allt enligt Lonely Planet boken. Resan dit var en upplevelse, genväg över bergen förstås som innebar vägar med rödljus eftersom man inte kunde mötas samtidigt med hårnålskurvor och uppförsbackar värre än Grossglockner. Vissa ställen hade över 11graders lutning! Vi kom iallafall fram helskinnade till Antonina vingården, ett otroligt modernt bygge där man fick köra in med husbilen genom en tunnel och parkera. Ovanför tunneln fanns vinrankor planterade. Vi gick till Receptionen för att kolla om visningsturer och visst kunde man se det berömda glasrummet mot en kostnad av 50€ inklusive vinprovning.
Dessutom måste man vara ett visst antal som bokade in sig. Så det besöket sket sig men det var en trevlig utflykt! Vi fortsatte vidare till en medeltida by som heter San Gimignano som Mandy hade sett i ett reseprogram på TV. Hade uppgift på ställplats där men GPSen hade helt fel, vi körde upp till byn, hittade ställplats skyltar och följde dom åt ett håll, sedan försvann dom så jag vände ekipaget och si nu pekade dom åt motsatt håll. Efter mycket velande utan att hitta rätt så körde vi till en närbelägen camping som var OK, jag fick en dusch på köpet (30€ inkl. WiFi). Vi tog en lokal buss på kvällen upp till byn där vi tillsammans med minst tusen andra turister trängdes i gränderna.
Men det var en fantastisk stad med den egenheten att den som byggde störst torn vann. Det fanns vid ett tillfälle 74 höga torn men vi kunde bara räkna till 10 nu. Middag på en mysig restaurang innan vi tog sista bussen tillbaka till campingen.
19/10
Vi gör oss i ordning för avresa, kör ut bilen till parkeringen utanför campingen och promenerar sedan upp till byn igen för att äta frukost. Vi hittade ett härligt ställe i solen med milsvida utsikt över Toscana landskapet. Jag åt en ostbricka med bröd och en öl och Mandy tog en skinka och korvbricka med ett glas av hennes senaste last, prosecco tror jag det heter, ett lätt mousserande vin.Vi satt i nästan en timme i solen och njöt. Sedan tog vi ytterligare en promenad runt gatorna, villade bort oss men med min hjälp och solen så hittade vi ut. Vi tog sen en promenad tillbaka till campingen och utnyttjade det sista på våran WiFi innan vi kör vidare.
Nästa anhalt är också en gammal by högt uppe på ett berg, Voltera heter den. Vi hittar en ställplats alldeles nedanför byn (10€ för dagparkering och gratis på natten) och det är bara att kliva in genom en av stadens portar alldeles vid ställplatsen. Sedan är det bortåt 200 trappsteg rakt upp innan man kommer upp till borgen och byns centrum. En härlig utsikt från toppen men tyvärr är solen redan på väg ner så det blev inga bra kort. En liten rundvandring hann vi med och denna stadens specialitet var uppenbarligen Alabaster. Mängder med affärer som sålde alabasterfigurer och det fanns också ett alabastermuseum. Alla städer och byar har uppenbarligen sin specialitet som man håller fast vid. I dag blir det mat i husbilen, kocken kokar Kubanskt ris med ägg och tomatsås. Till det inmundigas en GT och lite kartongvin. Sedan blir det väl kaffe med nånting innan det är läggdags.
20/10
Godmorgon!
Eftersom våran parkeringstid tar slut kl 08:00 så väcker jag Mandy med kaffe på sängen kl 07:15. Vi ger oss iväg strax efter 8 och GPSen är ställd på Livorno och efter det Pisa, och i Pisa hittade jag en ställplats på nätet som bara låg ca 1,5km från det snea tornet. Denna resan var helt fantastisk genom landskapet i Toscana, från våra 500m öh ner till nästan havsnivå. Strålande sol hela vägen. Efter ca halva resan började vi förstå att någonting var fel, vi närmade oss Pisa istället för Livorno. När jag kollade på GPSen så hade den utan mitt medgivande tagit vägen först till Pisa och sedan till Livorno! Så vi körde till ställplatsen i Pisa som vi förstås inte hittade men vi såg skyltar till en annan ställplats och efter lite omvägar så kom vi fram till en kalasplats endast 1,7km från tornet. Trevlig gubbe i receptionen, vi fick bra information av honom och efter parkering och anslutning till el så promenerade vi genom centrum in till det snea tornet. För att gå upp i det så fick man boka tid, det fick bara vara ca 40 personer åt gången i det. Man fick endast ta med kamera upp, inga väskor eller dylikt, inte ens min magväska fick jag ha. Det fanns ett inlämningsställe för dessa prylar så det var OK. När vi gick upp så blev man nästan sjösjuk, efter halva varvet upp så lutade man mot innerväggen och ett halvt varv senare lutade man mot ytterväggen. Däremellan lutade man framåt eller bakåt. Högst uppe kunde man gå runt tornet och sedan in i en liten öppning i väggen för att gå ytterligare någon våning i en minimal trappa innan man kom ut på toppvåningen. Härlig utsikt härifrån, kyrkan, staden och grönområdet låg nedanför.
Efter tornet gick vi in en sväng i katedralen (vaddennuhette), lika dan som alla andra katedraler. Dags för promenad hemåt genom staden, vi hittade våran akveduktmur och följde den till campingen. På vägen passade vi på att köpa ett internet kontantkort, så nu är det bara att installera och surfa för hela slanten(30€). Det gick sådär att ansluta, måste ringa tele2 för att få min router upplåst och det skulle ta 3 dagar. Under tiden får jag surfa med min telefon.
På kvällen blev det pasta med kyckling och grönsakssås a la La Strada, kokad av chef Mandy, mycket gott!!
21/10
Startar dagen med en rejäl grovarbetarfrukost, 1 kokt ägg samt en ostsmörgås och en kopp te. Sedan stressade jag ut och monterade elcyklarna för första gången på våran resa, nu skall vi cykla runt hela Pisa! Efter 1km tog vi en kaffepaus och efter ytterligare 1km så vände vi hemåt, nöden har ingen lag som man säger. Väl i husbilen så bestämde vi oss för att köra vidare så det var bara att packa ihop cyklarna, tömma tankar, fylla på vatten och slänga soporna och så bar det av till Lucca. En lång resa på ca 20km så det var tröttsamt. Vi hittade våran ställplats i Lucca, bra ordnad parkering, 10€/natt. Vi promenerade in till staden, gammal historisk stadskärna med en ringmur på 4km runt staden. Vi gick upp på muren som var så bred att det gick att köra bil där. Det var som att promenera i en trädgård. Såg man ut över staden så fanns här som vanligt mängder med torn, kyrkor och palatsliknande hus byggda i omväxlande tegelsten eller marmor. Vi tog ett glas vin inne i den del som tidigare varit en amfiteater och där fick vinkonnässör Mandy reda på av en servitris när hon beställde ”ett glas rött Chianti” att det minsann inte fanns något vitt Chianti. Så nu vet vi det. Efter vinet gick vi upp i ett av dom gamla klocktornen, 270 trätrappor upp. Det var definitivt inget för Mandy. Nästan uppe tvärstannade hon och gnällde om att bena skakade. Kom igen nu, jag går efter dig. Med skakiga ben gick hon ytterligare en trappa men så såg hon en duva!! och det var droppen!! Hon skulle ner igen m,ed panik i blicken, fåglar är det värsta hon vet. OK, jag fortsatte upp och beundrade både urverket till klockan (från 1700talet) samt utsikten över staden. Sedan fick jag vända neråt och lotsa Mandy som hade frusit fast på en våning. På kvällen gick vi in i en liten mysig restaurang med en mycket trevlig kypare, ägaren till restaurangen. Vi beställde en pastarätt med räkor och courgett?? (en grönsak, liknar gurka). Det var det godaste vi ätit hittills, helt underbart. Mysigt ställe och bra personal. Kanongod dessert, tiramisso?? blev det. Efter det fick vi ett glas likör, också jättegott. Betala fick vi också göra, 51€ inklusive en flaska rött. Det var väl värt detta och nästa gång vi är här går vi säkert tillbaka.
Tillbaka till husbilen försökte jag få ordning på mitt Italienska simkort installerat i min Tele2 router men det sket sig, får ringa support imorgon. Så godnatt för nu!!
22/10
Börjar morgonen med en cykeltur runt hela ringmuren i Lucca ca 4km. Det är strålande solsken fast lite kyligt i vinden. Tog en cappuccino på ett morgonöppet café innan vi cyklar tillbaka till husbilen där jag har förberett den stora GPSen på att guida oss till Viareggio, en stad vid kusten. Resan gick på slingrande vägar först uppåt några 100 meter sedan nerför i ett pass där man kunde se medelhavet på avstånd. Framme vid Viareggio lyckades jag hitta en bra parkering inte så långt från centrum och med bara några hundra meter ner till beachen. Parallellt med stranden gick en bred gågata som samtidigt var en marknadsplats, ca 2km lång. För att komma ut på själva stranden fick man leta rätt på små passager som fanns med ca 2-300m mellanrum. I övrigt var strandlinjen helt blockerad med barer och restauranger som var stängda och höga staket var uppsatta som hindrade folk från att ta genvägar ner till stranden. Det såg fruktansvärt skräpigt ut med dessa staket. Vi fikade på en bar uppe vid gågatan och studerade folklivet och marknaden innan vi körde vidare, först till Pietrasanta där vi skulle kolla lite på marmorstatyer (det var här som Michelangelo hämtade marmor till utsmyckning av hus i Venedig). Såg mängder med stenhuggerier och marmorblock men inte någon parkering så vi fick nöja oss med utsikten från bilen. Raskt körde vi sen vidare för att hitta våran nattparkering med dusch, denna gång på en camping i Marina di Massa. Efter lite snurr lyckades vi hitta den och checka in. Under våran resa utefter kustvägen såg jag några skyltar som inte var så vanliga. På en rak och fin väg stod det förbudsskylt som maximerade bilhöjden till 2m! Man fick alltså inte köra där med husbilar! Om den var högre en 2m! Såg denna skylten på flera gator senare under vår körning till Campingplatsen.
Middag på kvällen i restaurang La Strada men innan dess en aperitif utanför La Strada.
23/10
I dag så skall vi köra vidare norrut efter kusten mot Portovenere, en ort längst ut på en halvö vi La Spezia. Det är en by som mycket liknar dom övriga fem städerna i Cinque Terre. Innan dess så skall vi försöka hitta ett ställe som kan fylla på våran gasflaska. Vi får ett tips av en gubbe på men gasstation för bilar, åk till Fosdinovo , Via Aurelia 44, där finns ett ställe som heter Lunigas som kan hjälpa er. Sagt o gjort, det blev en liten omväg på ca 2mil. Tyvärr så var det stängt när vi kom dit men vi körde runt lite till en närbelägen by och tog en cappochino med en chokladglass så efter det var det dags att åka tillbaka igen. Jag visade min svenska flaska där jag hade monterat min tyska adapter och man fyllde på 10kg Butan i den. Kostnad 17€, det var det värt. Så var det dags att via La Spezia fortsätta till Portovenere. Slingrande vägar ända ut till spetsen på halvön. Våran ställplats ca 100m över havet med utsikt över hela bukten (genom några olivträd!!). En härlig ställplats, bäst hittills. Efter en stund i solen gick vi ner till byn där vi tog en äkta Italiensk pizza, den var god men inte mer. Det var en härlig kväll med månskensvandring upp till ställplatsen, sedan blev det internet och dagbok. I morgon skall vi försöka hitta en turistinfo och efter det åka till Manarola, en av byarna i Cinque Terre. Jag har hittat en ställplats där med hjälp av WOMO siten på nätet. Hoppas den finns kvar!!
24/10
På morgonen besökte vi turistbyrån Portovenere för närmare info om Manarola byn men tyvärr så var inte det deras distrikt men hon sa att man nyligen ändrat reglerna om ställplatser där så hon trodde inte att man kunde parkera husbilen där. Så vi fortsätter förmodligen direkt till Levanto. Vi tog en promenad in i byn igen till yttersta udden där man hade en fantastisk utsikt över kusten och hela Portovenere. På väg tillbaka till husbilen fikade vi på ett cafe där man gick igenom huset ut på en balkong som låg alldeles ovanför strandpromenaden. Gott kaffe och smarrig croissant! Uppe vid husbilen igen blev det GPS programmering med slutstation Levanto och förhoppningsvis ställplats eller camping. Slingriga bergsvägar men endast ca 40km till Levanto. Vi hittade en öppen camping nästan nere vid stranden ca 10min från järnvägen men den såg lite tråkig ut(och dyr!!) så vi körde tillbaka upp genom byn till en högre belägen camping som såg ännu dystrare ut så vi återvände ner till stationen och tog en ställplats där (18€ för 24tim). En promenad till stranden där vi tog en drink vid en strandbar och sedan blev det pasta med räkor på en närbelägen restaurang, mycket gott!
Vi planerade morgondagen som blir tåg till Riomaggiore, sedan tåg tillbaka till Manarola och Corniglia där vi planerar att gå tillbaka till den sista staden Vernazza för att sen ta tåget tillbaka till Levanto.
25/10
Återigen bra väder så det passar bra att ta tåget till Riomaggiore. Vi hade tänkt att vandra därifrån till Manarola via en kuststig men tyvärr så var den stängd pga ett ras så efter att ha utforskat byn så tog vi tåget till Manarola. Därifrån beslöt vi oss för att gå tillbaka till nästa by som är Corniglia. Även där fanns det en kuststig men den var också förstörd av jordskred så vi gick över bergen istället. Det var ca 8km men brant som attan! Upp till första delmålet som var Volastra tog det ca 1timma och den byn låg ca 400m över havet. Sen var det en lång stig som slingrade sig mellan vinplanteringarna och någon mindre by innan det började gå brant nerför igen. Mandy började få ont i fötterna i nerförslutet men det gick bra hela vägen. Turen tog ca 3timmar och väl nere vid Corneglias järnvägsstation satt det gott med ett glas prosecco (till Mandy) samt en Grappa (till mig). Vi tog tåget till Monterosso där vi åt middag (pasta med räkor). Det blev mörkt fort idag tack vare vintertiden men det är bara att gilla läget. Efter middagen så blev det tåget igen tillbaka till Lervanto där det var gud så skönt att få snöra av sig skorna och låta svetten självtorka på kroppen! En kopp kaffe senare så var det nästan läggdags igen men först måste vi planera morgondagen.
26/10
Nästa etapp blir ett ställe lite norr om Genua, en camping med dusch!! Vi tog betalvägen dit, 8,5€ för ca 8 mil motorväg. Vi va r vid campingen vid 2-tiden så vi tog en promenad till närmaste by (Arenzano) för lite shopping i den lokala mataffären, efter det blev det cappuccino och en….Grappa!
Vi slöade i solen när vi var tillbaka på campingen sen blev det La Strada mat samt dusch!!
Fixade lite information om hur vi skall åka in till Genua imorgon.
27/10
Buss från campingen till först Voltri, sedan en annan buss som tog oss till gamla stan i Genua, ett slag blev vi oroliga att vi missat att gå av, bussresan varade över en timma! Till slut var vi framme vid busshållplatsen alldeles vid kajen nedanför Genuas gamla stadsdel. Gammal var den och i dom smala mörka gränderna stod det konstiga flickor i högklackat, nästan barbröstade och tittade längtansfullt på mig!! Mandy undrade vad det var för några! I övrigt var Genuas gamla stadsdel just bara gammal. Däremot så fick jag mig en Cappuchino och ett glas…Grappa!! Mycket god Grappa, skall försöka köpa någon flaska med mig hem, har kollat på nätet nätet att fabriken ligger ca 10mil från här, får se om vi kör den vägen. Vägen tillbaka till campingen gick med tåg och buss, lite smidigare och snabbare bortsett att vi fick vänta på bussen i Voltri i ca 1 timma!
Väl på campingen blev det La Strada middag igen. Imorgon kör vi vidare mot San Remo, eventuellt via Grappa byn.
28/10
Regn hela natten, på morgonen uppehåll men gråmulet. Vi gör bilen klar för vidare körning till Grappabyn. Startar vid 11-tiden från campingen mot en by som heter Canelli där man tillverkar den grappa som jag fick i Genua. Vi frågade i campingens reception om dom kunde ringa och kolla vilka öppettider man hade och från kl 14 så hade man öppet under hela eftermiddagen. Eftersom GPSen stod på icke betalvägar så blev det en kurvig resa över bergen, upp till 500m som mest. Vädret var kass, dimma och regn. Vi blev av GPSen anvisade en liten väg, förmodligen en sk genväg, men som tur var så såg jag skylten på vägen som sa max höjd 1,9m!! I övrigt gick resan bra, vi var framme strax innan 14. Inne i affären så visade jag bilden av flaskan för expediten och han pekade ut den och så blev det provsmakning. Kalas! Efter köp av 4 flaskor var det bara att köra vidare. Siktet är inställt på en ställplats i Imperia och vi skall köra betalvägar dit. Italienarna är konstiga, dom slingriga hårnålskurvorna i bergen hade en hastighetsbegränsning på 90km/tim och betalmotorvägen hade en begränsning i sina tvåfiliga långa kurvor 70km/tim!! Men ingen brydde sig ändå, det var alltid full rulle. Min engelskspråkiga GPS röst hade tagit ledigt idag med påföljd att vi missade avfarten ner till Imperia så vi fick köra ytterligare 12 km norrut innan vi kom av motorvägen. Så småningom hittade vi ställplatsen, det var svårt för det fanns inga andra husbilar på den. Hursomhelst, livet leker, imorgon är en ny dag och då skall vi leta rätt på en vingård som tillverkar ett vin som Mandy drack i San Remo 2011 och som vi inte hittade då. Under natten vräker regnet ner och Mandy väcker mig med frågan ”tror du det blir översvämning där vi står?”
29/10
På morgonen var vädret OK, lite blå himmel skymtar bortöver havet.
Inget dricksvatten till kaffe kvar så vi startar dagen med ett besök på ett morgonöppet cafe där det blev….Cappuccino och bulle. Handlade sedan i snabbköpet vad vi behövde och sedan var vi klara för dagens etapp som blev jakten på Mandys vingård och det berömda vinet som vi drack i San Remo 2011. 20km inåt landet och vi var framme vid adressen, ett torg mitt i byn där Laura Ascher vintillverkning skall vara. Det enda som vi såg var en bar i bottenvåningen på ett hus och i huset på andra sidan fanns en affär som sålde hembakade bullar. Vi gick in i affären och frågade efter Laura Ascher och si si, hon bodde i trappupgången bredvid. Två trappor upp fanns en dörr med en skylt Dottori Ascher men det fanns också ett textat meddelande under det som sa att (enligt Mandy) ”stängt pga dödsfall!” . Vår vanliga otur, åker genom halva Europa och så dör hon! Vi går ut på torget men Mandy ger sig inte, hon gå nerför trapporna till källarvåningen. Och si, nere i trapphuset fanns en låst dörr och den omisskännliga lukten av fermentering. Ingen som är hemma förstås så vi går tillbaka till husbilen för att kolla upp telefonnummer till döda Laura. Mandy fick svar, hon befann sig i Imperia, staden vi just lämnat men kunde komma upp om 20minuter! Återuppstånden kom hon och tog oss ner till vintillverkningen i källaren, ett gammalt ställe med höga stenvalv och tankar för jäsning av vinet. Så till Mandys speciella flaska, hon hade tyvärr inga sådana kvar men….hon hade 1,5 liters flaskor av samma vin! Till slut hittade hon även 2st 0,75l flaskor. Så vi köpte två stora och dom två små flaskorna, endast 65€. Vi förstod senare att Dottori Ascher var någon avlägsen släkting till henne, han hade t.o.m. en egen gata uppkallad efter sig.
Nu var det dags att styra kosan mot campingen i San Remo. Vädret var nu strålande sol och väl framme i campingen slog vi på stort och betalade för strandplatser, 10m från havet och mitt i solen. En härlig plats men den kostar, 40€/natt! Så vi parkerar, gör oss hemmastadda solar i eftermiddagssolen tills det blir kväll och middag på campingens restaurang. Mandy hade mycket roligt åt våran servitör, han både gick och såg ut som Manuel från Faulty Towers! I övrigt var maten sådär, vinet var ett lätt mousserande rödvin som var surt som rönnbär!
30/10
Dagen börjar strålande, solsken rätt in i vindrutan. Det blir frukost utanför husbilen idag sen är det dags att förbereda sig för dagens cykeltur utefter kusten, ca 40km totalt. Tur att man har laddade batterier! På vägen passerar vi Alfreds Nobels villa, skall försöka gå in där denna gången(om det är öppet). Mycket folk i cykelspåret, både familjer och träningscyklister i stora klungor, alltid cyklande i bredd. Vid vändplatsen blir det gott med en öl i solen innan vi cyklar tillbaka. Batterierna räckte hela vägen, Mandy var glad för det. På kvällen blir det buss in till Sanremo och Mandys speciella restaurang. Hon hoppas få smaka sitt Laura Ascher vin där igen. Vi tog lite rött med tapas på en annan bar innan vi gick till restaurangen. Tyvärr så hade dom inte Mandys vin längre så det fick bli en karaff med husets röda. Mandy åt kanin! Som var ganska seg och jag åt min favorit igen, snitzel Milanes. Med pomfrittes, som här kostade 8€ eftersom restaurangen tidigare hade en stjärna. McDonalds pomfritten är godare. Så middagen var god men dyr. Hemresan med buss gick sådär, sista bussen skulle gå kl 21 och vi väntade vid hållplatsen tillsammans med några andra från 20min i nio till 5min över nio. Då passerade två män, förmodligen busschaufförer och dom sa att ”no more buss” Varför?? Problema!! OK, vi fick promenera hem efter cykelspåret, det tog en halvtimma men vi sparade hela 3€!! Det var en härlig kväll så det var ganska skönt med en promenad innan läggdags.
31/10
Åter en dag med solsken genom vindrutan. Idag promenerar vi ”frivilligt” in till San Remo för att fönstershoppa (Mandy) och fika(Göran). Vi börjar förståss med fika när vi väl kommit in till staden och sen strosar vi runt lite på gatorna i shoppingkvarteren. Mandy har sett ett par glasögonbågar (Dolche o Gabbano) som hon bara måste ha. Problemet är att hon inte köpte dom när hon såg dom så nu måste hon hitta en ny glasögonaffär som har samma sort. Inget napp denna gången så nu är det min tur att leta…..efter den glada bagarens bageri i San Remo. Hittade en adress på nätet och med GPSen börjar vi leta. Det är höga hus och smala gränder så signalen till GPSen är inte så stark men till slut hittar vi adressen som egentligen är en trappa som slingrar sig uppefter berget i gamla stadskärnan. Det finns en bild på Evert Taube i fönstret. En man kommer precis ut från en annan dörr och går fram till det gamla bageriet och låser dörren, jag frågar honom om ”bagare” och Evert Taube. Si, si, säger han och pekar. Han öppnar dörren igen till lokalen som idag är ett litet snickeri. Vi får gå in och han visar runt lite i lokalen. Inte mycket påminner om ett bageri men utanför på husväggen ovanför kan man se målad text ”Panificio” som enligt min privata översättare betyder bageri. Efter detta blir det till att fira med öl o vin på den lokala baren! Vi drar oss sedan ner till dagens marknad där Mandy nästan köper en blus men när expediten kommer med storlek 50 och säger att det är Italiensk storlek så tappar Mandy intresset. Så vi strosar vidare, nytt vin med tapas och sedan blir det bussen hem, som idag fungerar igen. La Strada restaurangen är öppen så jag beställer kyckling med nånting tillsammans med ett glas rött chiantivin från en 2-litersflaska! Solen går ner bakom berget vid 5-tiden men det är fortfarande skönt ute, så det blir till att äta utanför restaurangen.
1/11
Solig morgon, vi förbereder oss för att flytta husbilen till ett billigare ställe så vi packar våra saker tömmer tankarna och betalar räkningen så vi kan komma ut från campingen. Det är en ställplats alldeles invid som kostar 15€ per natt så vi parkerar där för att sedan bestiga Colla Bellas höjder. Vi ser inga getter eller nakna brudar (se Evert Taube) och byn som vi vandrar upp till heter idag Colderodi istället för Colla. Det är en tuff uppförsbacke till byn, på väg upp ser vi en skylt som säger 21% lutning!! Colla (Colderodi) ligger på ca 400m ö.h. Så det är gött med en öl när vi är uppe. Nervägen är desto mer komplicerad, vi hamnar på bilvägen och det finns inte en enda stig eller avtagsväg som vi kan ta för att komma ner för berget. Så det blir en rejäl omväg mot vad det var när vi gick upp, dock inte lika brant. Äntligen nere blir det shopping till restaurang La Strada, och sedan blir det till att ta fram cyklarna för att testa det nya cykelspåret utefter kusten genom en 2km lång tunnel och ut till nästa by som heter Ospidaletti. Härlig strand och mysiga barer, vi tog en paus i solen och drack ett glas rött innan vi cyklade tillbaka till husbilen igen. Middag och sedan läggdags.
2/11
Vi checkar ut på förmiddagen för fortsatt resa till en parfymstad några mil inåt landet Frankrike. Vi kör nästan upp till 700m öh och väl framme vid parfymmuseet är det omöjligt att hitta någon parkering så jag släpper av Mandy så hon kan gå in och lukta och sen kör jag lite till utkanten där jag väntar på att åka tillbaka och hämta Mandy. När hon ringer så åker jag tillbaka till samma ställe som jag släppte av henne vid, men ingen Mandy kom. Hon hade förstås ställt sig att vänta vid fel rondell. Efter ytterligare några telefonsamtal var vi överens och jag körde ytterligare en gång upp till samma rondell för att hämta henne. Denna gången blev det full pott, Mandy stod där och väl ombord så kunde jag köra vidare mot Castillano, en by i norra ändan av gorge Verdun, en superdjup ravin där vägen går mer eller mindre inhuggen i bergssidan. Vägen gick uppåt till över 1100meter innan vi var framme i Castillano där vi hade en ställplats över natten. På natten började det ösregna och det fortsatte helas natten.
3/11
Morgonens väder är fortfarande ösregn, Vi tar fram regnkläder och paraplyer och går in till byn för en cafe au lait, den nya drycken som vi skall leva på när vi är i Frankrike. Vi hittar ett fik där vi får vårat kaffe tillsammans med gratis Wifi så Mandy kan kolla vädret och sina mail. Efter fikat drar vi vidare till Mustier st Marie,ett ställe som vi besökt tidigare. Vi hoppas på bättre väder imorgon så JAG kan ta en promenad upp till ett bergsparti högt ovanför byn där man har hängt en kedja och en stjärna som är ett riktmärke i denna byn. Vi har gått där tidigare men Mandy kollapsade nästan och jag fick putta henne upp genom berget innan vi kunde gå ner igen. Så nu skall jag göra om promenaden och hoppas att Mandy följer mig åtminståne halvvägs!! Vi går upp till byn för en god middag men….alla restauranger har stängt, öppnar kl 19:30 och det kan fan vara vaken så länge så det blir restaurang La Strada igen.
4/11
Vädret är hyfsat när vi vaknar. En katt sitter utanför och så fort jag öppnar dörren hoppar den in i husbilen. Mandy lyckas schasa ut den innan den betraktar husbilen som sitt hem. Efter frukost så gör vi oss redo att bestiga berget (för andra gången,senast vi var här var 2011) med den berömda stjärnan som hänger över klyftan i Saint Mustier Marie. Det går brant uppför genom byn och upp på den gamla romerska vägen som går över bergen. Det tar ca 1 timma att komma upp till den punkt där vi måste lämna vägen och gå in på en mindre stig som leder vidare upp till stjärnans fästpunkt. Mandy vägrar att följa med så jag går själv vidare, enligt skylten så är det bara 0,4km. Efter en helvetes brant och åtminstånde 500meter så finns det en ny vägvisare som säger 0,3km till stjärnans fäste. Den stigen går lika brant neråt och efter några 100m så ser jag låååångt nedanför mig platsen där stjärnans fäste sitter så jag vänder och går tillbaka till Mandy istället. Det var hursomhelst en härlig promenad och väl nere i byn igen tar vi en cafeaulaite?? och tre små croiassonter?? för endast 8€ (nästan en hel dagens meny hos the Brothers på Mallis). Fortsatt promenad nerför byn och till ställplatsen som vi lämnade vid 2-tiden för vidare resa ner till kusten, till Hyeres. Det var en härlig resa genom landskapet Toulon, från ca 1000m ända ner till havsnivån. Mängder med vingårdar och små byar med gamla borgar. Campingen som vi hade som mål var naturligtvis stängd när vi kom fram så det fick bli en ställplats på en supermarket parkering och middag i restaurang La Strada igen.
5/11
Idag skall vi åka till en liten ö utanför staden Hyeres. Vi kör till en liten hamn på en halvö, La Tour Fodue där färjan går till ön Porquerolles. Vi tar cyklarna med oss på färjan eftersom ön har bra cykelvägar. Färjan tar ca 20 minuter och efter ett besök på turistinfo där vi fick en karta så börjar vi våran upptäcktsfärd av ön. Cykelvägarna är helkassa, liknar mest små skogsstigar. Eftersom vi också tar fel väg så hamnar vi på en riktig skogsstig där vi måste släpa cyklarna med oss innan vi kommer ut på en hyfsad väg igen. Hursomhelst, det är en härlig natur med fina utsiktspunkter över Medelhavet och öarna. Vi cyklade upp till en medeltida borg där vi träffade en tjej som jobbade för turistindustrin så hon öppnade upp dörren till tornet så vi kunde gå ända upp och få en underbar utsikt över hela ön. Sedan var det dags för nerfärd tillbaka till byn, lite svårt att hitta men till slut var vi tillbaka till byn där färjan avgick kl 3. Tillbaka till husbilen så blev det ett långt letande efter nattställe. Vi försökte hitta en camping nära staden så vi kunde gå ut och äta men hittade ingen. Alla var antingen stängda eller så hade dom bara öppet för folk som ville hyra små stugor. Vi satsade då på att handla middagsmat på ett shoppingcentrum sen fick det bli La Strada restaurangen igen, med övernattning på Le Clerks (shoppingcentret) förnämliga parkering tillsammans med minst 10 andra husbilar. Klockan 22:00 släcker man lyset på parkeringen så det betyder sängdags för alla oss campare.
6/11
Efter morgonbestyren så åker vi vidare till centrum av Hyeres till en adress där det skall finnas en Orange affär som säljer sim kort till internet. Tyvärr så kunde vi bara vinka till affären på avstånd, ingen chans att få parkering någonstans, så efter två rundor i centrum så ställde vi kosan mot nattens mål, en camping endast 10km från Arles. På vägen dit ser vi vägvisare till ett stort köpcentrum så vi kör in för att kolla. Super!! Gott om parkering och väl inne i köpcentrat så hittar vi en Orange affär och vi köper ett internetkort för 14€, 2Gb att spendera på våran sista vecka i Frankrike. Jag har med mig min router in så jag provar att det funkar, perfekt! Vi fikar och sen går jag ut till husbilen och testar internetuppkopplingen. Mandy shoppar runt inne på köpcentrat och blir borta i en timma innan hon är tillbaka med händerna fulla av påsar samt ett par nya glasögonbågar. Nu fattas det bara ett par glas i dom så kan hon zebra igen! Vi startar sista etappen mot campingen nära Arles och vi är framme vid 4-a tiden. Campingcheck a 16€ inklusive ström samt dusch. Så efter en GT i solen blev det en lång dusch. Vi hade tänkt att cykla in till närmaste by (6km) men eftersom man inte öppnar restaurangerna förrän vid 19-tiden då det redan är mörkt och nästan sängdags så fick det bli rester från restaurang La Strada och ett gott lokalt vin.
7/11
En rejäl frukost blev det idag, Kaffe,Te samt två ostsmörgåsar. Sen startar arbetsdagen med tömning av pissetanken, fyllning av färskvatten, dusch samt allmän städning av husbilen (skaka mattor). Alla batterier är laddade eftersom vi hade ström på campingen. Så dags att köra in till Arles och hitta en parkering. Det går sådär, vi kör runt i staden, gata upp o ner, fullt av bilar överallt. Till slut hittar vi en plats lite utanför centrum i ett halvskumt kvarter. Vi parkerar, låser och larmar samt fotograferar bilen och märker ut på min bärbara GPS var den står innan vi går in mot centrum. Vi hamnar nere vid floden och si…. vid järnvägsstationen med utsikt över floden står det en massa husbilar! En plats är fortfarande en ledig så nu gäller det att snabba på och hämta bilen(om den finns kvar….) Jaaaa!! där står den, snabbt in och full fart till ställplatsen, dagen är räddad, ingen mer körning, ut med GT!
Sen planerar vi kvällen, det blir ingen La Strada mat ikväll, vi skall slå på stort och äta ute! Först blir det naturligtvis lite rundvandring i staden som Van Gogh älskade och skapade många av sina målningar i (Mandys favoritartist). Vi kollar även på den gamla Romerska arenan och övriga fornlämningar. Senare på kvällen så blev det middag ute, tre-rätters för mig och två-rätters för Mandy. Det var görgott! Tillbaka till husbilen blev det en liten likör och sedan sängen.
8/11
En morgonpromenad i Arles, vi hittar ständigt nya intressanta gator och gränder. Vi stannar till på en morgonöppen bar för en kopp och croissant. Mandy köper en almanacka med Van Gogh motiv samt en liten reproduktion av Stary Night (Van Gogh naturligtvis). Vi tog ett foto av samma ställe igår kväll när vi var ute och åt, skall bli kul att jämföra. Tillbaka till husbilen tar vi kurs emot St Maries de la Mer, ett ställe vi också har besökt tidigare. Det blir bara ca 45km körning över det flacka Camargue landskapet. Väl framme vid ställplatsen lämnar vi bilen för en promenad och vilken skillnad det var mot förra gången vi var här. Mängder med restauranger och affärer är öppna, mycket folk i rörelse. Det visar sig att det under tisdag och onsdag nästa vecka är en stor show på stranden med tjurar och hästar som fritt galopperar över beachen. Naturligtvis måste vi stanna för att se detta. Vi kollar om det finns campingplats i närheten och si… endast ca 500m från centrum så vi går tillbaka till ställplatsen och flyttar husbilen till campingen, endast 16€/natt inkl. el o dusch mot 12€/natt på ställplatsen, vilket klipp!! Så nu sitter vi uppkopplade och klara, väntar på kvällen så vi kan lämna La Strada hotell för en middag i Heliga Marie vid havet. Vi hittar en bra restaurang som har ”tidigt” öppet så vi får vår middag i normal tid på kvällen. Det blir en Pastarätt med havets kräldjur, väldigt god. Sen blir det hem till hotellet där vi avslutar med kaffe och avec!
9/11
Fortfarande härligt väder, vi tar cyklarna för en tur efter stranden till stället där tjurdrivningen börjar i morgon. Vi har promenerat här förra gången vi besökte St Marie och då kom vi fram till en bro som man kunde gå över för att komma till nudiststranden, Mandys favoritplats. Tyvärr var det högvatten så vi kunde inte komma ut dit, Mandy blev mycket besviken! Så vi fortsatte en bit till längs vägen (som nu börjar bli sandig och geggig) fram till det stället där man samlas på morgonen för att driva tjurarna längs stranden. Så fort vi stigit av cyklarna blir vi attackerade av tigermyggor. Jag kastar mig upp på min stålhäst och kör tillbaka mot civilisationen, Mandy ville fortsätta en bit till. Efter en stund stannar jag och väntar på Mandy, hon är inte långt efter men hon klagar högljutt över alla tigerbett som hon fick. Dom stack rakt igenom kläderna!! Vi cyklar tillbaka till stan för att hitta ett apotek men det har såklart lunchstängt så det blir en öl och macka på campingen istället. Eftermiddagen tillbringar vi i solen med en god bok innan det blir dags för en promenad till byn där vi köpte myggmedel inför morgondagen. Det blev även en middag bestående av….pasta med havets kräldjur, även denna restaurang hade lyckats mycket bra!
10/11
Strålande sol på morgonen, snabb frukost och sen går vi ut till stranden, fullsprutade med myggmedel förståss. En massa folk, bilar lastbilar med tjurar, hästar, fyrhjuliga motorcyklar, alla på väg till starten för tjurdrivningen. Vi följer med strömmen, har ingen aning om vad som väntar. Vid stranden står det ett antal uppbyggda burar, förmodligen för tjurarna. Vi kommer i samspråk med en Holländare som har varit här förut och han berättar att burarna är inte för tjurar utan som skydd emot tjurar och hästar när dom kommer rusande. OK, Mandy börjar knorra, vet inte om hon vågar stå här. Men efter att ha sett alla barnfamiljer, bilar, campingbord med full frukost etc. så tycker hon att vi kan vänta här tills det börjar hända saker. Vi väntar nästan två timmar innan den första flocken kommer, den rusar rakt igenom en öppning i sandvallen och så är den borta. Var det allt? Tycker Mandy. När nästa hjord kommer rusar ett antal killar fram och försöker skrämma hästarna med plastpåsar och bengaliska eldar och det lyckas, klungan av hästar öppnar sig och ut rusar ett antal tjurar, tvärvänder och rusar tillbaka mot folkmassan, alla springer undan. Sen kommer kavalleriet galopperande efter och försöker fånga tjurarna igen. Nästa flock kommer och proceduren upprepar sig men denna gruppen lyckas hålla samman hästarna i sin formation med tjurarna i mitten. Det var väl ca 10 st olika grupper som kom rusande innan det var över och alla gick tillbaka till byn igen. Mycket kul att se, men knappast speciellt djurvänligt. Vi gick tillbaka till campingen för att checka ut och förbereda oss för nästa ställe, Aigues Mortes. Vi kom dit vid 5-tiden, lagom för en eftermiddagsdrink och planering av morgondagen.
11/11
Vaknar utvilad kl 08:45 efter 12 timmar i sängen! Har man ett gott samvete med sängar som i La Strada så söver man gött!!
Upp o hoppa för att besöka staden innanför och uppe på ringmurarna. Tyvärr så är det helgdag idag så promenaden på ringmuren är stängd men det är fullt av folk inne i staden och dom flesta barer o restauranger är öppna. Vi gick en ”guidad” tur enligt en karta som vi fick inne på turistbyrån. Vädret var strålande (som vanligt) så det var shorts som gällde. På något sätt kunde man se att vi var turister, alla fransmän(kvinnor) hade långskaftade stövlar, skinnjackor och tröjor etc. som om det var minusgrader ute! Det blev kaffe på en servering och sen var det dags att dra vidare mot nästa mål som var Sete, där jag hade varit tidigare (trodde jag). När vi kom fram till ställplatsen som var på en parkering till en affär, var detta helt nytt för mig, affären låg i något slags skumt industriområde. Vi beslutade att dra vidare till ett annat ställe, Gruissan där jag definitivt hade varit tidigare på en resa ner till Mallis. Framme vid ställplatsen som låg alldeles vid stranden såg vi en svensk husbil med ett par som satt utanför. Jag började prata med dom och det visade sig att dom ursprungligen kom från New Zeeland! Han var dock född i Norge och hade flyttat ner som liten där han växte upp o gifte sig med en kvinna från trakten. Sen flyttade dom till Sverige där dom bott i 28 år i Mariestad. Så där stod vi, en svensk, en norrman, en från New Zeeland och en halvskotte/polack och löste världsfrågor, mest om hur man hittar ställplatser och undviker att bli rånade. På kvällen gick vi en sväng i stan för att hitta ett matställe, vi gick in på ett och frågade om det var öppet. Wi wi sa dom och vi satte oss vid ett fönsterbord. Där satt vi och satt och satt. Sen sa Mandy att en av servitörerna moppade golvet en bit bort. Då gick vi ut igen och hem till restaurang La Strada!
12/11
Morgonstund har guld i mund! Vi var uppe tidigt, ut med cyklarna för att utforska grannskapet. Först in till ”den runda byn” som dom kallade den gamla staden för att den var cirkelformad med en borg uppe på en kulle mitt i byn. Fin utsikt därifrån, fortfarande härligt väder. Det blev kaffe au lait med lokalbefolkningen innan vi fortsatte utefter kusten, upp till en stor sandstrand. Vi tog en promenad på den för Mandy hade sett några vindskydd ock solande människor därute. En av dem stod upp och det var det Mandy hade spanat in, han var naken! Naturiststrand! Jag fick dock Mandy att ta en liten omväg runt dom. Efter detta blev det cykling hemåt för lite mat innan middagen som blev på en annan restaurang marinan. Mycket gott, pasta med lax och räkor!
13/11
Dags att lämna Gruissan för att köra vidare mot Perpignan, en gammal stad som en gång hade tillhört kungen av Mallorca, Mandy bara måste se den! Tyvärr så verkade campingen som vi skulle stanna på vara occuperad av emigranter eller nåt så det var bara att vända och köra ut igen. I stället så fortsatte vi till en ställplats i Saint Cyprian som låg alldeles intill en marina vid havet. Mycket fin, marinan var enorm med mängder av lyxbåtar och stora yachter? Vi tog som vanligt en cykeltur utefter stranden som var milslång. Tv tittandet på kvällen avslutades med nyheterna om det hemska dådet i Paris.
14/11
Såg i GP att man stängde gränserna till Frankrike. Idag har vi planerat att köra in i Spanien ner till Barcelona för imorgon har vi färja till Mallorca. Vi skall köra kustvägen ner, hoppas det inte blir några problem. Det stod några poliser vid kustvägen och gränsen mot Spanien men vi vinkades bara vidare. Så färden ner mot Barcelona gick bra och vi övernattade på en bevakad ställplats mitt i Barcelona.
15/11
Dags att avsluta resan för denna gången. Vi tar kvällsfärjan över till Mallis där vi skall stanna ett tag. Vi hörs!